Den gamle ishockeyspelaren

Det var slutspel i ishockey och en elithockeyspelare hade lyckats skjuta in ett avgörande mål. Den här ishockeyspelaren var inte riktigt vem som helst. Han hade spelat många år i NHL och gjort en hel massa mål där, han hade spelat i landslaget och gjort mål i både VM och OS.
Nu samlades några lokala journalister runt ishockeyspelaren för att prata om målat och kanske också få lite tankar kring det fortsatta slutspelet. Till sist var det en av journalisterna som frågade vilket som varit hockeyspelarens roligaste mål.
Ishockeystjärnan såg på lokalreportern och så svarade han:
-Det roligaste målet är alltid det senaste.

Jag kunde inte låta bli att imponeras över svaret. På många sätt tyckte jag det han sa var både klokt och viktigt. För vad hade hänt om han svarat att det roligaste målet gjorde jag för tio år sedan? Vad skulle det göra med hungern, med viljan att fortsätta utvecklas och med kämpandet att försöka åstadkomma nya saker? Risken hade varit stor att det livsnödvändiga ”drivet” försvunnit.
Vilken är den roligaste resan? Efteråt, när livet är på väg att ta slut, kan man kanske säga att det var resan till USA. Eller kanske den i sydostasien. Men så länge livet pågår är det nog ändå så att den roligaste resan är den senaste. Vilken är den läckraste måltiden, den bästa konserten eller den godaste koppen kaffe? Inte kan det vara någonting man var med om för fem år sedan? Nog måste det vara något som finns kvar, det man fortfarande har framför sig.
Om man arbetar inom vården. Eller kanske i skolan. Vilken är det viktigaste patienten? Eller de mest spännande eleverna? Såklart måste man tänka att det är den patienten eller de eleverna jag har framför mig just nu. Det är ju också de enda man i det här läget kan göra någonting för.
Jag menar inte att det alltid är enkelt att tänka så. Ibland är det skönt att få drömma sig tillbaka. Ändå tror jag det här är viktigt, kanske viktigare än vi tänker. Om ishockeyspelaren skulle jämföra slutspelsmålet i en kvartsfinal med allt han varit med om i NHL, OS och VM, då fanns risken att glädjen i nuet försvann.
Vilken är den roligaste dagen? Hur vi än har det och i vilken situation vi än står i så är den här dagen den enda vi äger. Det är den enda vi kan uppleva helt och fullt. Och det är den enda vi kan göra någonting åt. Därför får vi nog försöka säga som den gamle ishockeyspelaren:
”- Den bästa dagen är nog ändå alltid den senaste.”